De målar dörrkarmen röd på påsken.
Familjen Löfqvist i Pedersöre brukar bjuda hem vänner till en påskmåltid på skärtorsdagskvällen. Till ritualerna hör att Josef och Anna och andra närvarande barn får måla röd vattenfärg på dörrposterna. Det symboliserar lammets blod. Tillstånd att måla på dörrposterna ger mamma Malena och pappa Jonas bara en gång i året. – Foto: Johan Sandberg
Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen.
De tog modell av familjen Jan-Gustav och Mikaela Björk som utvecklat påskmåltiden från de judiska traditionerna. Varje skärtorsdagsafton de senaste tio åren har familjen Björk samlat några av sina vänner för att fira måltiden som de anpassats för den kristna påsken.
– Vartefter barnen blivit större har vi utvecklat det, säger Jan-Gustav Björk. Vi har bra traditioner i kyrkan även om uppståndelsefesten inte riktigt vill lyfta. Men de passar inte riktigt bra för hemmen och för barnfamiljer.
För två år sedan dukade familjen Björk upp ett bord för Fokus-samlingen i Jakobstad för att visa hur de gör och för att inspirera andra. Malena och Jonas Löfqvist i Pedersöre var med den gången.
– Jag tyckte vi saknade traditioner för påsken i synnerhet med tanke på barnen, så jag ville testa det, säger Malena.
De bjöd in hennes föräldrar och syskon med familjer till påskmåltid på skärtorsdagskvällen.
– Det blev välsignat. Alla tyckte det var jättebra. I fjol bjöd vi hit dem igen. Nu har det blivit en tradition som är viktig också för dem, för i år har de frågat efter det.
Även om det var Malena som först ville pröva var Jonas genast med på noterna.
– Det är föräldrarna som ska vara den viktigaste kanalen för att föra tron till barnen, och det är bäst att börja med traditioner medan barnen är små. Under kvällen går vi igenom påskens händelser. Det är en bra inledning på påsken, säger han.
Jonas och Malena Löfqvist har själva inte några speciella minnen från påskfirandet i hemmet.
– Jag minns bara att man skulle hållas inomhus på långfredagen. Det var inte roligt när man var barn. Idag inser jag att det fostrade mig att förstå allvaret i påsken. Men påskmåltiden känns som om den ger något åt både vuxna och barn, säger Malena.
Enligt det här konceptet ska man inte göra någon märkvärdig mat, utan en helt vanlig middag. Vill man ha starkare symbolik bjuder man på lamm, men det gillar inte alla barn. Hos familjen Löfqvist har laxsoppa, majsgryta och plättar stått på menyn.
– Det viktigaste är att maten är enkel och att barnen tycker om den. För det ska ju vara en positiv upplevelse för dem, säger Malena.
I stället är det ritualerna före och efter huvudrätten, samt sederbordet, som avviker från en normal måltid. Det hela börjar med en introduktion där någon i värdfamiljen berättar kort vad som ska ske och att även Jesus firade påsk med sina lärjungar.
Någon tänder de två festljusen för att påminna om att Jesus är världens ljus. Man ber och läser ur Bibeln. Sjunger någon sång.
Efter påskberättelsen får barnen tillåtelse att måla med vattenfärger på en av husets dörrkarmar. Det gör man för att minnas att dödens ängel gick förbi husen i Egypten där lammets blod strukits på dörrposterna. Färgen får sitta kvar under hela påsken.
Bittra örter och murbruk
Gästerna samlas runt sederbordet. Seder betyder ordning. På bordet finns skålar med ingredienser med olika symboliska betydelser som ska förklaras. Här finns vatten och handduk för tvagning, persilja som påminner om den enkla kosten slavarna åt, en skål med saltvatten som symboliserar alla tårar under slaveriet, tre ojästa bröd som påminner om brådskan att ge sig iväg från Egypten, bittra örter som påminner om det bittra livet som slav och en skål charoset som är en blanding av rivet äpple, krossad mandel och pepparkakskryddor, som ska påminna om murbruket som slavarna måste göra.
Före måltiden smakar alla av ingredienserna på sederbordet för att smaka på livet i Egypten. Det ska påminna om det hårda livet som slav.
– Här kan vi kristna göra kopplingen till att världen är trasig och att vi är slavar under synden, säger Jan-Gustaf Björk.
Judarna har tre bröd inlindade i ett tyg på sitt sederbord. För judarna symboliserar de Abraham, Isak och Jakob. Men för de messianska judarna är det Fadern, Sonen och den helige Anden. Judarna bryter det mellersta brödet, symbolen för Sonen. Den ena halvan av brödet göms någonstans i huset.
– Det symboliserar att Messias är dold, men kommer tillbaka. Med Messias kommer det goda, efterrätten. Innan efterrätter serveras får barnen i uppdrag att söka den gömda brödhalvan, säger Jan-Gustav Björk.
Fyraåriga Josef Löfqvist lyser upp och skrattar glatt när han minns påminns hur spännande det var då mommo gömde brödet och barnen sökte det.
– Det var jag som hittade det.
Josef ser också fram emot att få måla med vattenfärg på dörrkarmen. Men vad som är viktigare för honom, påskmåltiden eller att lillasyster Anna ska fylla två år under påsken, förblir oklart.
Efter måltiden, men före efterrätten, återvänder de till sederbordet för att minnas nattvarden som Jesus instiftade under påskmåltiden. Någon nattvard firar de inte.
Endast ritualerna i en judisk påskmåltid tar fyra timmar. En hel påskmåltidskväll hos familjen Björk brukar ta ungefär lika länge. Men i det räknar man också tid att äta och att umgås.
När gästerna avlägsnar sig hälsar man varandra med orden: Nästa år i Jerusalem.
– Det är vårt sätt att säga att vi hoppas att Jesus kommer tillbaka, säger Jan-Gustav Björk.
Nu Kan du köpa PÅSKMÅLTID – EN FAMILJETRADITION som visar hur familjen Löfqvist firar påskmåltid tillsammans
Källa: Kyrkpressen, med tillstånd av författaren Johan Sandberg
https://www.kyrkpressen.fi/aktuellt/56523-de-malar-dorrkarmen-rod-pa-pasken.html