Om rädsla för vad som kan gå fel får styra vår uppfostran, kommer motivet att märkas i det vi gör. Barnen kommer förr eller senare att värja sig mot de gränser och regler vi drar upp. Om gränserna är dragna utifrån rädsla blir reaktionen troligen starkare: Pappa litar inte på mig! Om gränserna och förmaningar görs utifrån en tro på Gud, att Han vet vad Han gör när Han skapade vårt barn, och utifrån en tro på barnens vilja att göra det goda, så finns chansen att vi lockar fram det goda genom vår attityd. En pappa valde att lita på sina barn trots att det var uppenbart att någon av dem ljög eller stal. Han ville ge sina barn upplevelsen att de är sådana som man kan lita på. Vid ett tillfälle hade ett av barnen tagit godis av ett syskon. Istället för att pressa fram vem som gjort det, valde pappan att ta med sig alla barnen till affären och köpa nytt godis till den som hade blivit utan. På det sättet ville han visa att han litar på dem och samtidigt lära dem att handlingar har konsekvenser. En annan pappa var rädd att hans barn skulle göra dåliga val. Barnen läste av hans rädsla och började göra just de dåliga valen han fruktade. När han istället, efter att medvetet ha jobbat med sin attityd, kunde börja lita på sina barn började de göra bättre val.