På pappaäventyr I N T E R V J U / / K E N T H K U M M E L
Kenth Kummel är pappa till Molly 9 år och Minea 5 år. Han är åkeriföretagare och är ofta borta hemifrån. Därför har hans fru Susanne huvudansvaret för barnen och hemmet. Jag träffar dem en solig sommarkväll medan barnen leker på gårdsplanen till deras parhus.
– Motorer har varit mitt intresse. Jag körde cross som ung, men fick lämna crosskörandet på grund av en ryggskada. När Molly och jag ser på cross rycker det i min högra hand som är van att styra gashandtaget. Jag får hålla mig till lastbil istället. Jag tänkte köra endurotävlingen Gotland Grand National när jag fyllde 40, men det blev inte av, så det får bli när jag blir 50 istället, säger Kenth med ett skratt.
– Som förvärvsarbetare har jag idag min tidigare motorhobby, i form av Kenths åkeri med bilskola och transporttjänster där jag själv regelbundet kör lastbil till Sverige och Norge.
Vad är det bästa med att vara pappa?
– Det är ingen självklarhet att få vara pappa, säger Kenth. Ett tag tänkte jag att vi inte blir fler än två i vår familj, men till slut så fick vi två töser. Det bästa är nog kärleken jag får tillbaka. Det är en rikedom att få ha barnen.
Finns det pappaäventyr i er familj?
– Flickorna brukar ibland hänga med mig när jag kör till Sverige eller Norge. I juli var Molly och till Sverige två nätter.
Molly, 9 år, infogar att hon sov i bilstolen med fötterna upp i luften och att det bästa är de två chokladbitar som väntar i hytten. En äter hon själv, den andra tar hon hem till Minea.
– Skurken Molly, säger Kenth med ett djupt skratt när han blir utan choklad.
– Det blir mycket tid att prata under resan. Vi försöker också hinna besöka en lekpark.
Vi slår oss ner på familjens uteplats. Minea, familjens lilla hjälpreda, bär ut kaffekoppar medan vi pratar.
Hur har du varit som pappa?
– Jag missade mycket av flickornas uppväxt när jag startade mitt åkeri. Jag brukade fara iväg på morgonen innan Molly vaknat och komma hem efter hon lagt sig. På de få foton vi har från den tiden syns det riktigt hur slut jag var då, men det förstod jag inte själv. Det är inte på många foton från den tiden som jag ler, säger Kenth som annars ständigt har ett brett leende på läpparna.
Hur kom du till den insikten?
– Susanne påpekade hur trött jag var, men jag lyssnade inte på det. Men till slut kom väggen emot och jag förstod själv att jag måste göra något. Frun brukade be aftonbön och jag tänkte att jag kan väl själv pröva att be. Plötsligt fick jag ett bönesvar och jag konstaterade att nog finns det någon som vakar över mig. Som en följd av bönesvaret började jag se ljusare på tillvaron. Jag märkte också att det hände saker när Susannes storasyster Yvonne bad. Bland annat fick jag en lastbil såld. Då frågade jag om hon också kunde be för andra saker jag behövde hjälp med i firman. Jag är fortfarande mycket borta hemifrån, men när jag är hemma nu så är jag närvarande.
Kenth bollar över frågan till Susanne som bekräftar att hans prioriteringar har ändrat och att det är mera balans nu. Kenth inflikar att det fortfarande är så att utan den äkta hälften skulle han inte kunna fortsätta med sitt åkeri. Det är hon som sköter marktjänsten. Susanne konstaterar att hon och flickorna lever två olika liv; ett när Kenth är hemma och ett annat när han är på resa. Men oberoende av om Kenth är hemma eller ej har hon fortfarande det övergripande ansvaret för barnen och hemmet.
Jag ställer Molly frågan vad pappa gör när han är hemma?
Hon svarar att de har roligt tillsammans. Molly tycker att han är jättekittlig under fötterna. När han halvsover så kittlar barnen honom under fötterna så han skall vakna och så lagar pappa bra mat, makaroner och korv. Pappas makaroner är godare än mammas! Till farsdag får han alltid ostbågar, strumpor, och en godispåse.
– Om han varit snäll får han också en t-skjorta, inflikar Susanne.
– Det blir en lyckad farsdag i år igen, konstaterar Kenth med ett skratt. Hur håller du kontakt med barnen när du är borta?
– Molly brukar skicka meddelande via WhatsApp ibland och så talas vi vid varje kväll. Tidigare ville barnen att jag skulle sjunga Gud som haver varje kväll i mobilen. Ibland var det svårt att hålla tungan rätt i mun när jag samtidigt både sjöng och rattade bilen på smala vägar i Norge. För mig var det ett sätt att fånga stunden med barnen.
Hur vårdar ni er relation?
– Ibland om vi har barnvakt kan vi äta ute eller så far vi ut med bilen en sväng. För några år sedan gick vi äktenskapskurs och i somras var vi på familjeläger på Klippan.
– Det händer att jag hänger med en tur när Kenth far med lastbilen, säger Susanne. Men det kan också handla om en 15 minuters tekopp vid en bensinstation längs vägen när vi inte setts på en vecka, innan Kenth far på nästa uppdrag. Det har sin charm. Om jag skulle få välja vore det varje kvälls romantik att få sitta och dricka kvällste tillsammans. Men nu får jag ta vara på det som finns.
– En gång beställde jag en puss och Kenth skickade en puss via sms. Jag svarade att jag ville ha en live. Kenth som då körde av båten i Vasa hamn svarade att han inte hade någon möjlighet att köra hem via Jakobstad. När han körde genom hamnen såg han plötsligt Susanne stå vid deras bil. Susanne fick sin puss och for sen hem. Det är lite svårare få en live puss nu on the road sedan barnen kom, konstaterar hon med ett skratt. ’
Vad är viktigt att tänka på för en pappa?
– Att våga be om förlåtelse. Ingen är perfekt och barnen behöver få höra att man ber om förlåtelse, är Kenths spontana svar.
Susanne säger att deras döttrar ser upp till sin pappa. Här har pappor ett viktigt uppdrag i att också visa hur Gud är som far. Jag tror att en god fadersrelation gör att det är lättare att se Gud som en god far. Kenth inflikar att det just därför är viktigt att kunna be om förlåtelse; att erkänna sina fel när man strular till det.
– En annan viktig sak, säger Susanne, är att barnen ger så mycket närhet att det lätt händer att ens behov blir fyllt och man glömmer sin partner. Det är viktigt komma ihåg också sin partner.
Som slutkläm infogar Susanne att hon som troende ber för sina barn. Flickorna är små men hon ber redan nu för deras framtid.
– Det är så mycket som står utanför min makt. Då är det skönt får lämna sina barn i Herrens händer. Det ger mig en trygghet.
– Ja, nog finns det en som har omsorg om oss, avslutar Kenth.